Tankar kring maten och hälsan.

Det här med att lära sig äta när man är hungrig och inte annars är knepigt. Jag har ju misshandlat in kroppi 15 år. Den har varit förvirrad eftrsom jag inte vetat när jag varit mätt och ofta har den inte fått mat trots att jag varit hungrig. Klockan har varit mitt viktigaste verktyg att få någotsånär ordning på saker och ting. Det har gjort mig ganska låst och väldigt känslig för ruckningar i schemat. Att äta tills jag varit mätt har dessutom varit lite tabu. Man ska inte känna sig full i magen. Full mage0äcklig, tom=ren. Att känna sig ren har nog varit det viktigaste. Inte att bli smal, mest bara att inte vara så äcklig. I huvudet har jag såklart vetat hur tokigt det varit, men ändå, det gick inte bryta.
*
Idag har jag fortfarande inte käkat och klockan är snart tio på förmiddagen. Helt enkelt för att jag inte är hungrig. Åt en riktigt stor middag igår som gjort att jag inte varit hungrig på morgonen. Eftersom man slipper bry sig om blodsocker så funkar det att göra så. När jag väl äter frukost så kommer den vara lite mer rejäl. Nu är det kroppen som bestämmer och jag följer med. Folk tror att den här dieten bara handlar om att käka smör och dricka grädde direkt ur paketet och säger man annika dahlqvist smäller de av av förskräckelse. Men det handlar helt enkelt om att äta bra råvaror och ta hand om och lyssna på den egna kroppen. Alla klarar mängden kolhydrater olika bra och måste anpassa intaget efter det.
*
De flesta som äter LCHF verkar ha gått ner supermycket i vikt. Det har inte jag. Jag har gått upp 2 kg. Fast jag har däremot fått mer muskler och liksom tagit ihop -blivit fastare. Det är en bedrift tycker jag eftersom jag i samma veva dragit ner REJÄLT på motionen. I sommar promenerade jag 2-3 timmar/dag eller sprang och promenerade ca 1,5. Dessutom åt jag ganska lite (förutom godis) och var plufsig ändå. Att banta sig fet är ett uttryck som jag verkligen tror på. Nu försöker jag äta när jag är hungrig och motionera lagom när jag har lust.
*
Nu börjar jag vara hungrig... Undrar vad jag ska bjuda min mage på idag? Förrästen så har jag planer på en supersmaskig middag. Hoppas jag. Men först frukost -sedan möte på Arbetsförnedringen.

Kommentarer
Postat av: Lotta

Starkt av dig att berätta mille, jag tror inte att jag riktigt har fattat allt kring din mat/motion, ber om ursäkt för det!! Å andra sidan har du ju inte, helt i linje med sjukdomen inte velat dela med dig av alla dina spöken...förståeligt, men glöm inte vars jag finns om du vill prata med mig...precis bredvid dig!!!

2010-10-18 @ 19:08:30
Postat av: Lotta

Vad starkt av dig mille att dela med dig!!! Jag tror inte riktigt jag har fattat allt kring maten och motionen...ber om ursäkt för det!! Å andra sidan har det ju varit helt i linje med din sjukdom att inte berätta för oss allt om dina spöken antar jag. Men glöm inte bort vars jag finns om du vill nåt...precis bredvid dig!!!!

2010-10-18 @ 19:12:41
Postat av: Lotta

...sorry...blev visst två???

2010-10-18 @ 19:13:57
Postat av: Anonym

Tack, nej, jag trodde det var normalt nästan. Det kändes då så, som att jag var tvungen. Gick ju ner så mycket när jag var deprimerad och nu gick jag upp under våren och försökte sedan gå ner igen men det gick inget bra alls.

2010-10-19 @ 08:11:40

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0